Det började redan tisdagen den 2 juni.

vi hade en tid bokad hos BM kl. 16.oo. Och klockan ett när jag gick på toaletten så hade jag massa (massa) vattniga flytningar som kom och kom och ville då aldrig sluta. Så sagt och gjort vi åkte till Piteå för att göra undersökning och lyssna på ♡ ljuden.

Jag sa till min BM att hon mer än gärna kunde få kolla om det var någonting på gång med tanke på dessa flytningar som jag fått.

hon kollade försiktigt och sa att hon trodde absolut att det var nått på gång men ville inte kolla hur mycket som helst för att irritera det.

Men vi åkte hem, och allting var som vanligt. 

Onsdag 3 juni så klev jag upp med mannen, körde honom på jobbet för att jag skulle lämna några böcker osv på dagen så jag behövde bilen. Jag ringde och surrade med min kusin och med grannen på morgonen och även med mormor. Vid kl. 1o.oo så gick jag och kissade ..

och då kände jag som ett "bubbel" i magen samt att jag kände att det kom mer än kiss i toaletten.

mitt vatten hade gått. 

Jag ringde förlossningen  och berättade detta och vi skulle komma in inom 6 timmar. Men jag hade inga som helst sammandragningar, bara lite smått med förvärkar men inga värre än jag haft innan. Så jag ringde pär, han kom hem och vi åkte in. 

På parkeringen på sunderbyn så gick mitt vatten helt. Deluxe. Jag var sjöblöt och jag fick byta kläder på toaletten innan vi gick upp till förlossningen. 😂 

Gjorde ctg-kurvan och det visade lite små förvärkar men inget annat. Så vi fick åka hem, skulle komma tillbaka om jag fick värkar så klart annars så skulle jag tillbaka på torsdagen vid 1o för att göra en ny kurva för att hålla koll. 

Vi åkte hem, eller vi åt på max först. För jag var hungrig (inget ovanligt), och kvällen var helt okej, som vanlig. Vi gick och la oss och sov. 

På torsdag 4 juni så åkte vi mot sunderbyn på morgonen och fick göra en ny ctg-kurva där det visade .. ingenting. Så vi fick åka hem. Med den vetskap om att det inte hänt nått innan morgonen så skulle vi bli igångsatt vid 1o.oo på fredagsmorgonen. 

Så vi åkte hem, jag sov middag, käkade pizza till middag, pratade med grodan 🐸 ♡ och sa att den inte fick sätta igång nått innan jag ätit klart för jag var så hungrig.

Efter middagen så behövde jag helt plötsligt från ingenstans kräkas. Och det gjorde jag.

Jag mådde bra, hade inte ont men ändå lite små värkar. Men kräktes.

Vid halv 11 så satte jag mig i duschen, kräktes om vartannat och tillsist så sa pär att vi kanske ska åka till Luleå och sova hos mamma & pappa så är vi ju ändå nära när vi ska vara inne på sunderbyn vid 1o.

Så vi satte oss i bilen och åkte. Jag klockade lite värkar men de var inte så starka, och inte Heller regelbundna så vi kom fram, vi gick och la oss och när jag skulle somna så började det ..

Jag fick värkar som var starka. Jag kunde nästan inte ligga stilla och jag ville inte andas typ. Så jag klev upp igen, gick och duschade ett tag och bad pär ringa till förlossningen och säga att vi kanske måste komma in, för jag hade så ont. Jag klev ut ur duschen, och värkarna fortsatte. I samma smärta men mer regelbundna. När vi klockade så kom dem var 3 till var 2 minut.  

Så då var vi tvungna att åka in. Men jag låg bara där i sängen och sa till Pär att han skulle få ringa ambulans för att jag klarar inte av att åka in. 😂 

men ut i bilen tog jag mig, och det gick snabbt till sunderbyn (utom när en värk kom, då fick han inte köra snabbt).

När vi kom in så parkerade vi på akuten (kl. o1.45) och gick in, de frågade om jag ville gå eller åka rullstol och jag valde att åka, då säger hon som mötte oss "det går snabbare om man går". Jag vet, men jag pallar inte.

Upp på förlossningen  så fick jag gå in i ett undersökningsrum, göra en ny kurva,  där jag inte kunde ligga stilla, så sa BM att hon skulle kolla om jag hade öppnat mig nått alls, så pär fick gå ut. Och hon kollade och sa ..

"OJ, du har gjort ett bra arbete hemma, för du är helt öppen". 

Vi fick ett rum på en gång, jag sa att jag ville ha all jävla bedövning som jag kunde få, och jag får till svar att det är försent. Jag har ju redan gjort det värsta. 

Herre-jävla-gud tänkte jag. Men okej.

Jag fick lustgas, som jag andades med, började må illa, ville ha en sån där spy-påse som förövrigt satt på mitt huvud hela tiden typ (hahaha, hög-hus.). Men jag fortsatte att andas med den där, värkarna avtog lite så jag fick dropp som skulle sätta igång det igen och det gjorde det verkligen. 

Från det att krystvärkarna startade till det att hon var ute tog ca. 3o min. Och det var absolut INTE det värsta som jag varit med om. Absolut att det gjorde ont. Självklart. Men det var en smärta som man absolut kunde andas igenom. Och det stämmer det som alla sagt, att det är öppningsskedet som är ondast. Oh-fucking-ja!

Allt gick så himla bra, bättre än både jag & säkert pär hade kunnat ana, jag var så rädd innan att jag skulle ha ihjäl honom och att han inte skulle vara stöttande osv. 

Samt att jag skulle förblöda osv.

Men jag var inte arg, lite smått gnällig kanske där i slutet men inte mot honom, han hjälpte mig det han fick med vatten  på pannan, hålla upp huvudet & ge dricka. 

Han var så himla fin & snäll.

och jag har inte kunnat ha det bättre. 

Han är världens bästa sambo & pappa ♡ 

precis som jag visste att han skulle bli.

tack för att du stod ut i 9 månader med mig & mitt humör.

tack för att du finns för mig när jag som minst förtjänar det.

Tack för att du är min bästa vän. 

Tack för att du är du.

Finaste du.