För vissa rykten som man får höra om andra kan ju verkligen göra en mörkrädd. Det är ju pinsamt. 

Att man ska spara kort i rocken för rätt tillfälle, att man inte kan lita på någon. Jag tycker så himla synd om de människorna. Som inte kan se att de är deras eget fel. Att de kanske är de som måste ändra sig.

Men istället så är de så sjukt rädda att alla ska få se hur de egentligen är. 

Hur de utnyttjar människor, pratat skit om dem samt ljuger ihop historier. 

Jag tycker att det är pinsamt. 

Och sorgligt. 

Samtidigt som det skrämmer skiten ur mig. Jag har sån tur att detta inte handlar om mig, att jag slipper stå ut med detta. 

Men vänner i min närhet får göra det. Dagligen. 

Och jag kommer att hjälpa dem så gott som det går. Jag kan inte göra jobbet åt dem. Men jag kan ge råd och finnas där.